Konsten att inte kopiera
Någon som är sugen på att införskaffa en stol med träben och plastskal? Inga problem, det finns ett dussin att välja mellan. Jag läste Stefan Nilssons lite uppgivna trendspaning från Milanomässan för ett par veckor sedan och skrev själv om det förra året när "träbenstrenden" redan börjat koka över - nämligen Följa John-fenomenet, dvs den enorma kopiering som försiggår i inredningsbranschen.
Det händer då och då, att en möbel uppmärksammas och beskylls för plagiat. Det hände senast i fallet Bolia vs Camilla Brøyn, där det danska möbelhuset anklagades för att ha kopierat Camillas design av ljuslyktor. Och visst är det bra att sådana fall uppmärksammas, men ska man vara ärlig så händer samma sak hela tiden, om och om igen, så mycket att det ofta är omöjligt att avgöra vem som egentligen var först med sitt formspråk.
Just nu är det träben, överallt syns stolar med (ofta något snedställda) träben och sittskal i plast eller beklädnad. Det är minst sagt oinspirerande för oss inredningsintresserade, men jag funderar lite vad som driver designers och möbeltillverkare - stora som små - att ta fram och producera så likriktade produkter. Det är ju en vinstdrivande marknad och i takt med att all kommunikation, trender och informationsspridning går allt fortare och fortare så kanske det är så att företagen tar det säkra före det osäkra. Kan de snabbt producera något som är i ropet nu och få ut det på marknaden så har de en säker inkomstkälla utifrån den produkten, ända tills nästa trend kickar in. Att låta en formgivare ta fram en ny produkt tar både tid och pengar, och eftersom det konsumtionssamhälle vi har i dag kräver ständig uppdatering i sortimentet så är det enklare att snabbt sätta igång en produktion liknande en redan välkänd och storsäljande produkt. Vi konsumenter bidrar också till denna kopiering när vi - trendmedvetna som vi är - så gärna vill visa upp vårt statushem med den senaste designmöbeln.
Själv är jag starkt emot plagiering. Kopior missgynnar formgivaren, vattnar ur trender och gör utbudet av inredning torftigare för oss inspirationsjägare. Och även om det ibland kan vara svårt att veta vad som är original och vad som är kopia så lever jag själv efter filosofin att undvika de direkta plagiaten och titta noga på kvalitén innan jag slår till på en ny möbel. Den behöver inte vara exklusiv och dyr, men börjar man titta på detaljerna, lägga märke till om det är massivt trä eller en kärna av spånskiva, äkta läder eller en plastliknande blandning, då minskar man i alla fall risken för överilade felköp, toktrendiga möbler som snabbt blir daterade, eller produkter som måste kasseras efter ett par år på grund av kass kvalitet.
För flera år sedan, när jag suktade efter en Tolix-stol men inte på långa vägar hade råd med en med min strama studentbudget, så funderade jag på att inhandla en "liknande" och mycket billigare variant. En klok vän sa då till mig att: "men köper du en kopia så kommer du ju alltid att veta att det är en kopia. Du kommer aldrig att bli nöjd, för kopian blir liksom aldrig lika fin. Om du istället köper en stol med helt annat utseende så har du inte förlorat drömmen om Tolix".
